 Frankrike |
 Monaco |
 Italien |
 Schweiz |
 Tyskland |
 Danmark |
 Sverige |
Till del 1. - Till del 2.
|
Frankrike |
Monaco |
Italien |
Schweiz |
Tyskland |
Danmark |
Sverige |
som markerar läget.Så spanade vi ut över Medelhavet och nu skulle vi följa hela rivieran ända till Pisa i Italien.
Men dit hinner vi senare på sidan.
Vilka hus och vilka båtar, men jag skulle inte vilja bo här.
Notre-Dame de la Garde är ståtligt där det ligger på höjden.
Ett snabbt stopp efter väg D559, en mindre kustväg som går i krokar upp och ned och väldigt vackert, men inte snabbt om man ska någonstans.
I fjärran såg vi Résidence Super Rouvičre, ett stort hyreskomplex med om jag förstår sidan 2200 lägenheter och 20-25 våningar höga hus.
Vi stannade bara för att beundra den sagolika utsikten.
Det blev inte långt kört innan vi stannade till igen.
Nu fick jag Inget till att possera för mig, så det var lite svårt att ställa in skärpan, Inger eller bergen? Jag tror det blev något mitt emellan.
Och stopp igen, det var så mycket fint att se och ta kort av efter den vägen.
Vädret var inte fy skam det heller och det kanske var tur att bilen inte hade AC för nu ville vi också stanna och få lite frisk luft.
Vi han bara ned i bukten och genom Cassis, uppför backarna igen för nästa rast och fotografering.
Sankt toppless som jag sa om Saint Tropez, men något sådant såg jag dock inte, inte sedan Amsterdam där vi hade förirrat oss in i glädjekvarteren och prostituerade satt halvnakna i skyltfönstren.
Vi blev även erbjudna choklad av en kille, han hade en brunsvart chokladkaka han ville karva loss lite från med en kniv.
Gissa om jag höll hårt i kameraremmen men riktigt rädd blev jag konstigt nog inte.
Jo jag visste att det inte var choklad han hade :-)
Men vilka båtar, många kronor som ligger där och guppar.
Vi fortsatte efter den lilla kustvägen och bara beundrade allt vi såg.
Stannade till i samhällen för att gå en sväng, sträcka på benen och titta.
När man idag surfar runt med Google Maps så ser man hur mycket som byggts på dessa år.
Framför allt Cannes där hela bergssluttningen är bebyggd så stället där jag fotade bilden nedan hittade jag inte igen, fick inte så mycket fri sikt för alla husen.
Det här hörnet någonstans i Antibes har jag inte hittat igen, huset bör se ungefär likadant ut och det ligger i en korsning efter en väg vi promenerade kommer jag ihåg, tids nog kanske jag hittar igen det.
Hamnen var då lättare att hitta igen.
Och lyxiga båtar men än hade vi värsta stället kvar, Monaco (engelska).
Monaco (sv) och Monte Carlo.
Här fanns det några ställen vi skulle se, först ut blev Jardin Exotique, en exotisk kaktusträdgård inklämd efter bergssidan.
Jardin Exotique egen hemsida.
Öppnades 1933. |
Vilken annorlunda park.
En jättestor "Svärmors kudde (Echinocactus grusonii)" tyckte vi
tills vi gått en bit till :-)
Nu fick jag aggera måttstock, tidigare var det Ingers hand.
Läste att den kan bli 130 cm. hög och nästan lika tjock.
Höga taggiga kaktusar
och blommande kaktusar
och taggiga blommande kaktusar
Utsikt över Palais Princier de Monaco från kaktusträdgården.
Yta på 1,98 km˛. |
Palatset fotat från förgården.
Vakten framför palatset stod stilla och blev flitigt fotograferad.
När vi gick in i Saint Nicholas Cathedral missade jag att ta av mig halmhatten (se en kaktusbild) tills Inger påpekade det. Kändes lite pinsamt men det var ju så mycket annat att beundra.
Den hatten har jag haft i stugan och är kvar ännu, familjen vill slänga den men inte jag, fast den hållar snart inte ihop.
Pampigt altare men inget är väl för fint för en furste.
En "toppmodern" U-båt utanför Oceanographic Museum, jag sa aldrig när den var modern.
Skelett från valar och fiskar.
Utsikt över Monte Carlo hamnen i Monaco. Jämför man bilder från idag har mycket hänt, inte bara nya hus utan stora hus är borta.
Nu börjar det likna något i båtväg. Men jämfört med dagens Yachter är dessa museiföremål.
Casinot i rödbrunt med grön kupol och två torn.
Uppsnyggning av palmerna efter vägen i Cap-Martin.
Jag kommer inte ihåg om vi hade stannat eller blev beordrade att stanna när cyklister i Giro di Italia passerade.
Giro di Italia 1979
Hittar dock inte igen var bilderna togs även om jag är misstänksam på ett ställe efter vägen.
Likaså hittar jag inte igen den här höga portalen, Google kom väl inte under med sin kamerabil :-)
Skämt åsido som slaktaren sa, Varazze är inte skannat överallt och då är det svårt att hitta saker.
Genova) eller Genua som vi säger. En stad med konstiga vägskyltar.
Vi såg en skylt med pil där det stod "Senso Unico", AHA, Sensationellt Unikt måste det betyda så vi följde skylten, och nästa, och nästa men vi kom ingenstans.
Så vi fick slå upp betydelsen i kartboken :-)
Däremot har de kört den helt otroliga vägen upp till Santuario di Nostra Signora di Montallegro.
Klicka på GPS-länken här och dra den gula gubben (till vänster) till någon plats vägen, men vänta tills vägen färjats blå innan ni släpper musknappen.
Sedan kan ni snurra runt och "köra" efter vägen.
Mat måste man ha och vi stannade en kväll i Chiavari efter Corso Valparaiso för middag på en liten restaurang nere vid havet.
Kommer ihåg att det gick en liten grusväg dit och stället var litet men maten god.
Nu ser det helt annorlunda ut förutom vågbrytarna som är sig lika.
Upp bland bergen igen efter en liten smal väg, där nere såg vi motorvägen på broar och genom tunnlar.
Jag tror att det man körde där på någon timme tog oss hela dagen på lilla krokiga vägen uppför och nedför bergssidorna.
Men ack vad mycket trevligare väg vi körde. Vilken härlig MC-väg
Pisa, det sydligaste målet på vår resa, för vi slopade bort den längre svängen som gick ända ned till Neapel med Pompei och Capri som vi hade som alternativ.
Vi började vara ganska mätta på resandet och alla intryck vi fått.
När vi var där fick man gå upp i tornet men några år senare stängdes (7 januari 1990 och 16 juni 2001) det för att det kunde tippa och så skulle de stabilisera det.
Idag får man åter igen gå upp i tornet.
Ca: 55 meter högt. |
Galileo Galilei kommer från Pisa.
Efter Pisa åkte vi till Florens men jag kommer ihåg att vi tjuvcampade efter vägen någonstans där emellan.
På kvällen var det fullt med någon sorts sniglar som lyste i mörkret där vi låg.
Sankta Mariakyrkan (Santa Maria del Fiore), vilka pampiga byggnadsverk de byggde förr i tiden, jämfört med dagens grå betonglådor.
Efter floden Arno som tidigare varit ordentligt översvämmad 1966 finns bl.a. Ponte alla Carraia och där borta till vänster syns kupolen på Seminario Arcivescovile Maggiore Fiorentino.
Fick en fin bild när solen bröt igenom en liten reva i molnen den gråruggiga dagen.
Ponte Vecchio, stadens äldsta och märkvärdigaste bro över floden Arno där flera guldsmeder har sin verksamhet.
Spår efter översvämningen 1966 syntes ännu på husväggarna 13 år senare.
Enkelt att sitta i köksfönstret och skaffa middagsfisken.
Florens är ju en känd konststad där Michelangelo, Leonardo da Vinci, Botticelli m.fl. verkat.
Michelangelos 5,17 meter höga staty David i vit marmor högg han ut 1501-1504 men det är en kopia som står där idag.
Originalet står sedan 1873 i Accademia Gallery i Florens.
Det är fin utsikt över Florens från Piazzale Michelangelo.
Efter Florens åkte vi tvärs över stöveln till Ravenna och vidare uppåt till Venedig.
Efter att ha parkerat på en stor parkering vid Venedig fick man ta en båtbuss till Markusplatsen, (Piazza San Marco).
Vi stannade och åt något på en bar eller restaurang, där fanns en man i lustig hatt (inte fem män), han verkade då inte ha något emot att bli fotograferad men faktiskt en praktisk detalj att ha på huvudet.
Ca' d'Oro, egentligen Palazzo Santa Sofia, är bland många ansett som ett av de vackraste palatsen vid Canal Grande i Venedig. Som ett av de äldre palatsen har det alltid varit känt under namnet Ca' d'Oro Gyllene huset på grund av dess gyllene och mångfärgade exteriör som en gång fanns.
På World of Marie kan man läsa mer om Venedig
Rialtobron eller Ponte di Rialto som den heter på Italienska.
Markuskyrkan beskådade vi bara utvändigt, tror jag.
 |
Vi hann då i alla fall gå en hel del i Venedig också. |
Kampanilen, hög och ståtlig, naturligtvis måste vi då åka upp i den.
Men vilken sagolik utsikt över Venedig och omgivningen där uppifrån.
Står på Markusplatsen i Venedig. |
Givetvis råkar vi ut för någonting.
När vi står där så tittar guiden som åkte upp med oss hela tiden på klockan för att snabbt in i hissen och överge vår grupp där uppe.
Straxt börjar den stora klockan (bör ha varit Nona, som ringer vid middag) att svänga och gissa om det dånade, hela tornet skakade när den ringde.
Vi fick då ett bevis på att den fungerade men våra öron var inte sig själva en stund efteråt.
Då var det dags att ta adjö av Venedig, vi fick höra att vi hade haft tur med vädret då det småregnat tidvis och inte soligt och varmt, då kan det lukta förfärligt inne bland kanalerna men det slapp vi i alla fall.
Vi körde en liten bit och tog in på en camping "della Serenissima (GPS)" i Oriago di Mira (på Italienska).
Sedan åkte vi en liten bit för att äta middag på en liten bar i byn.
När vi satt där började det åska ordentligt och strömen gick, men vi hade fått maten och det blev bara mysigt.
På väg tillbaks till campingen regnade det ordentligt så det kändes skönt att inte ligga i tält.
På morgonen väcktes vi av campingvärden som ville ha våra pass, vi funderade varför och fick knaggligt reda på att vi orsakat en trafikolycka kvällen innan.
Vi hade prejat en bil ned i kanalen, detta bestred vi men bytte försäkringsuppgifter och annat och fick åka vidare.
Det skulle ordna sig när vi var hemma och det gjorde det.
Efter långa och många brevväxlingar med försäkringsbolaget började saker misstämma, tack vara åskvädret och strömavbrottet fanns tidpunkter som senare började missa i deras uppgifter så till slut avskrevs det hela.
Än idag kan jag tänka på det hela och undra över vad som egentligen hänt, det jag kan tänka mig är att den bilen fått vattenplaning och åkt i vattnet.
Jag vet att det kom en bil bortifrån men den var långt bota då jag körde ut från parkeringen.
Bilen skulle kommit bortifrån på den övre bilden och mot den nedre bilden.
Inger står till höger där den åkte ned i vattnet.
Och vi körde ut från den här parkeringen. Det skiljer ju faktiskt ca:140 meter från den påstådda olycksplatsen till där jag körde ut.
Idag skulle jag ju kallat in både Polis och nån konsul av något slag för översättning.
Vi kom iväg ändå lite försenade men ändå lättade.
Nu skulle vi mot Lago di Garda med ringmuren i Lazise, borgen i Sirmione och en rundtur runt sjön.
Stora vinodlingar passerade vi på de stora slätterna mellan Venedig och Milano med Alperna i fjärran med sina vita toppar..
Vi körde motsols runt sjön, vädret var fint och det kändes bra.
Riserva Naturale Integrale Lastoni Selva Pezzis hemsida.
På väg tillbaks efter den västra sidan av sjön var naturen helt olik, branta bergssidor som sträckte sig lodrätt upp, vägen gick genom många tunnlar men så såg vi en skylt mot en by och restaurang.
Hungriga var vi så det skulle bli intressant att köra den lilla vägen uppför, och intressant var den verkligen.
Jag tror att den vägen är stängd för biltrafik idag.
Nedanför på en buske efter branten låg en stor svart orm och lapade sol, jag släppte ett par småstenar bredvid den och jäklar va den va snabb, hann knappt se att det rörde sig, den bara försvann.
Väl uppe i byn åt vi pasta, sen skulle vi samma väg ned igen.
Jag tror det var då den övre bilden togs, hade nog sett ut platsen på väg upp där jag backade in bilen.
Väl tillbaks så åkte vi ut och tittade på Sirmioneborgen.
Nu åkte vi vidare till Milano och domen där.
Vi parkerade efter en väg i närheten och gick bara en sväng runt kyrkan.
Otur igen, nu hade vi haft inbrott i bilen fast den stod efter en väg där det gick mycket folk.
Vi kom fram till att de inte fått med sig något mer än en kikare som låg under täcket, pengar och andra värdesaker låg i ett bagage under det bortplockade baksätet, det vi inte bar med oss.
Först på campingen i Como märkte vi att hela resväskan var borta, hur vi missat det tidigare måste bero på upphetsningen över inbrottet.
I väskan förvarade vi våra kläder och en flaska konjak (Cognac (dryck)), Rémy Martin (18-årskrav) (Rémy Martin Wikipedia) med två fina graverade glas vi köpt tidigare på resan.
Nu blev det för mycket och vi fick åka tillbaks till Milano för att göra en anmälan, samtidigt skulle det visst vara någon form av demonstration i staden.
Jag hittade en "bil" som det stod Carabinieri på sidan av, knackade på sidorutan och förstod att det inte var en vanlig bil (nästan en sån här).
Hur tjocka rutorna var vet jag ej men det dovt när jag knackade, men han hörde mig och vevade ned, eller öppnade lite så jag fick fråga efter en polisstation, hänvisades ett par kvarter bort av den trevlige mannen.
På stationen fick vi till slut göra anmälan på svenska över vad som stulits och sent fick vi fortsätta.
Nu var reslusten i botten och vi skulle inte göra så stora utsvävningar på hemvägen.
Schweiz och även Tyskland är dåligt scannat av Google.
Bara vissa större städer är markskannade.
Så det har varit svårt att hitta var bilder är tagna.
Men de kommer väl dit någon gång i framtiden så att jag kan söka.
Nu har jag bara fått gå på satellitbilderna.
Sankt Gotthard med St. Gotthardtunneln som inte var byggd (invigdes 1980) så vi fick köra över passet, men lika glada för det, skulle ändå undvikit tunneln.
Länk till Airolo.
I Andermatt stannade vi och åt wienerschnitzel och dessa var av gigantiska mått.
Bara salladen skulle man kunnat äta sig mätt på.
Naturligtvis kikade vi runt lite i Andermatt.
Suworow monumentet byggdes 1898 till ära av den Ryska Generalen Suworow och hans soldater som passerade Andermatt i en strid i september 1799 deltagande den Franska revolutionen.
Att tågen klarar av backarna i Schweiz kan bero på att de har draghjälp under lok och vagnarna, en kuggstång mitt i rälsen där loket kan gripa tag.
Höjd: 3 187 m |
Höjd: 2 513 m |
I samhället Brunnen strosade vi nere på kajen och fick se en hjulångare sticka iväg.
Otroligt vad hon fick upp farten snabbt.
När vi kom till Weggis måste vi ju prova på en kabinbana upp på berget, det blev Rigi som fick besök av oss.
Skönt att sväva i stort sett ljudlöst uppför bergssidan där kossor gick och betade med koskällor runt halsen.
Det fanns även en bergbana att åka upp med och många åkte med den.
Kanhända köpte vi en glass där uppe eller så gick vi bara omkring, tittade när bergbanan kom med en vagn byggmaterial och bandtransportör.
Plötsligt märkte vi aktivitet och upphetsning bland folk och när vi tittade efter hade bergbanan spårat ur alldeles vid övergången och hade vi vetat följderna av det skulle vi inte varit så muntra.
Folk som skulle åkt ned med bergbanan blev hänvisade till kabinbanan så den kabin vi åkte med blev packad full.
Vi fick nästan stå som packade sillar i den och det var plötsligt inte så lugnt och tyst som på uppvägen.
Lejonmonumentet i Luzern fick ett besök av oss.
Ett fint hus i Luzern.
Följande husbilder kan vara tagna i Luzern men jag vet faktiskt inte var.
Däremot vet jag att det här är Heidelberg som vi besökte.
Det var en grå regnig och småkall dag när vi gick vid slottet i Heidelberg.
Vår drottning Silvia är född i Heidelberg.
När vi skulle köra iväg kände vi oss båda blöta och frusna så det blev till att öppna värmen i bilen, den som jag tidigare stoppat igen med trasor för att inte få in onödig värme och lite avgaslukt i cupén.
Bilen hade ju luftkylning och värmen alstrades i värmeväxlarna runt avgasröret, tror inte de var 100% täta.
Men värme fick vi och torkade upp gjorde vi också.
Vägen gick genom Tyskland, genom Danmark där vi inte ens stannade och tog kort.
Har ett minne om att vi stannade och år smørrebrød någonstnans.
Det var skönt att äntligen på berträda Svensk mark igen och vi övernattade i Helsingborg men inte på någon camping.
Bilderna överlappar varandra, träden till vänster på övre bilden finns med på den nedra bilden.
Men fråga mig inte var det är någonstans.
Gränna stannade vi till i och köpte troligen polkagrisar med oss hem.
Vi körde upp till Norrtälje där vi hälsade på våra vänner, men nattade gjorde vi efter en skogsväg och blev väckta tidigt av en skogsmaskin som körde tätt förbi oss.
Sedan blev det en transportsträcka hem till sköna Umeå igen med många intryck och erfarenheter rikare.
Otroligt vilka minnen som legat latent i bakhuvudet när jag åter gjort den här resan men nu i datorns värld.
Saker jag inte ens hade en aning om har kommit fram men samtidigt finns det saker jag inte har en aning om att vi gjorde, det finns dock bilder på det så vi bör ha gjort det.
